Hyloxalus azureiventris

Allmänt om släktet Hyloxalinae
Detta släkte kommer nog att kräva en ny revidering vid nåt tillfälle. Den art man främst stöter på i terrariesammanhang är Hyloxalus azureiventris som tillsammans med H. chlorocraspedus tidigare gick under släktnamnet Cryptophyllobates. Detta namn hänvisar till den stora likheten de har med Phyllobates både gällande utseende hos ungdjur och rop (främst då P.lugubris). Colostethus, Allobates, Ameerega och Hyloxalus är släkten som alla troligen kommer att omordnas i framtiden då noggrannare forskning har skett eftersom de innehåller arter som är mycket snarlika. Som det är nu får man intrycket av att Hyloxinae består av arter som inte platsar in nån annanstans i den senaste stora revideringen av arter. Det märks även av att släktet är utspritt över ett vitt område i både Anderna och Amazonas källor. Som en parentes kan nämnas att i Holland har H. infraguttatus, som skiljer sig märkbart från de tidigare nämnda arterna genom att den närmast påminner om en vanlig groda i miniatyr, förökat sig så pass markant, att den används i växthusodling som biologiskt växtskydd. De hos oss i terrariesammanhang vanliga arterna ligger i samma storleksklass som små Phyllobates, och lever på marknivå. De är mycket snabba i sina skutt och försvinner snabbt bland löven i bottenskiktet.

Allmänt om arten
En på det hela taget mycket trevlig liten groda med mycket fina färger. Den blir som vuxen ca 3 cm och har en smal kroppsform som liknar den hos släktet Ameerega. Grodan är snarlik P.vittatus i form och färg och har två linjer på ryggen som kan variera från lime-grönt till orange. Den kännetecknas även av sin blåspräckliga underdel och därav namnet azureiventris. Då resten av grodan är helt svart sticker färgerna ut vilket gör att de upplevs starkare än hos vissa andra dendrobatider.

Namn:
Hyloxalus azureiventris (Kneller and Henle, 1985), tidigare Cryptophyllobates azureiventris

Bild

Beskrivning:
De är mycket snabba och kan ta långa hopp uppåt 70 cm och är svårfångade. Trots sitt skulkiga beteende är grodorna ofta framme och visar sig men hörs oftare än de ses. Deras ringande sång kan pågå i minuter utan uppehåll och kan vara smått irriterande. Sången liknar den hos D.Leucomelas men av högre ton. De gör sig bäst i grupp men det är ofta svårt att hitta honor då denna art verkar producera större mängd hanar än honor. Om man mot förmodan hittar en hona kan man få kullar på 12-16 ägg som läggs i bromelior, kokosnötter, löv mm. Honorna är som hos andra grodor ofta större och fetare men skenet kan bedra. Till skillnad från Dendrobates kan man inte se kön på "tårna" då både honor och hanar har samma skostorlek.

I det vilda är H.azureiventris mycket svårsedd och håller sig i skrevor, små grottor eller under löv på marken. Trots detta klättrar grodorna gärna i terrarium och håller sig på alla höjder men mestadels på marken. De uppskattar mycket löv på bottnen så att de snabbt kan ta sig till skydd och om denna möjlighet ges ökar oddsen att se dessa annars skygga grodor.

När det gäller mat fungerar det mesta från stora bananflugor till hoppstjärtar.

Naturlig livsmiljö:

Storlek:

Kan fungera i grupp:

Terrariumtyp:

Externa länkar:

Bildsök på Google
Editera denna sida eller lägg till flera bilder