Inlägg
av tummen » 08 mar 2009, 22:39
Ny redigerad version:
--------------------------------------------
Dendrobates azureus
D.azureus blir för det mesta omkring 3.5-4 cm lång, honorna ibland något större, kring 5 cm.
De finns endast på en plats, på Sipaliwini-savannen i Surinam, ett område som numera är nästan helt savann, fast förut var det regnskog. De lever omkring underjordiska strömmar som här och där tittar upp i ytan för att sedan försvinna mer under mark igen. Där vattnet går i dagen växer det ”regnskog” och det är i dessa rester av regnskog som man hittar grodorna. Det är ett geografiskt begränsat område , och arten är ganska utsatt i naturen, inom terrariehobbyn är den däremot ganska väl etablerad sedan lång tid tillbaka och de är hyfsat lätta att få tag i.
Terrariet inreds med löv grenar/rötter och olika växter, gärna mossor och bromelior, men även andra växter så som orkideér och andra växter går fint att ha i terrariet.
För grodornas del krävs det inte så stora terrarier, minst 45-50 liter räcker för ett par eller en trio, men större terrarier ger bättre möjligheter vad det gäller inredning och val av växter osv. En bottenyta på ungefär 60*40 cm och en höjd på 40-50 cm kan nog vara ett riktmärke att hålla sig till.
Någon typ av äggläggningsplats behövs också, det kan vara en liten kruka eller ett halvt kokosnötsskal med en öppning på sidan, och ett lock/fat eller platta inuti som honan lägger äggen på. (det går t.ex. väldigt bra att använda locken från Pringles-burkar!)
Terrariet skall duschas minst en gång dagligen, och det skadar inte att man har ett vattenfall inbyggt i terrariet, då håller man lättare uppe luftfuktigheten på 80-100%. Temperatur 23-29 grader dagtid, 20-21 nattetid.
De äter samma typ av foder som alla pilgiftsgrodor; ärtbladlöss; bananflugor, hoppstjärtar, tropiska gråsuggor mm.
På sommaren kan man med fördel ge dem vilda småinsekter, men se till att dessa fångas på säkra ställen där det inte förekommit besprutning eller nära vägar och avgaser. Små spindlar och vissa myrarter (inte svartmyror eller skogsmyror) äts med stor aptit.
Skötseln är ganska lätt, bäst är det att hålla dem i små grupper med två hanar och en hona, detta kan också ge ett bättre odlingsresultat enligt vissa odlare. Vill man kan man hålla dem i större grupper också, fast se upp om ni har flera honor i samma terrarium för de kan vara relativt aggressiva sinsemellan. Honor som växt upp tillsammans tenderar dock att tolerera varandra bättre än de som introducerats tillsammans som vuxna. Skall man ha större grupper så är det säkrast att ha en övervikt av hanar.
Hanarna är slankare och lite mindre än honorna och har oftast större fingerskivor, ( hjärtformade) och ropar med ett dämpat surrande, knappt hörbart utanför terrariet.
Honorna leds av den ropande hanen till äggläggningsplatsen, där lägger hon 4-10 ägg. Äggen kläcks efter 10-14 dagar och ynglen bärs sedan ett och ett av hanen till någon liten vattensamling för att växa och omvandlas till smågrodor, detta tar omkring 9-15 veckor. Sedan föds unggrodorna upp på smått foder, t.ex. hoppstjärtar och små bananflugor.
Äggen kan tas undan när de är någon dag gamla och födas upp separat. Ynglen kan vara kannibaliska, men om man bara ser till att det finns gott om plats och tillräckligt med foder så lämnar de för det mesta varandra ifred och kan då födas upp tillsammans.
En sak som kan vara viktigt att veta är att det finns en variant av D.tinctorius som är väldigt snarlik D. azureus; den blå sipaliwini-tinctoriusen. Den lever inte bara nära rent geografiskt, den är så lik azureus att man lätt tar miste på dem om man inte är erfaren. Den skulle mycket väl kunna vara den felande länken mellan D. azureus och D. tinctorius.
Därför är det viktigt att man håller ordentligt reda på vilken variant av groda det är man har, för det förekommer tveklöst hybrider mellan blå sipaliwini-tinctorius och azureus inom terrariehobbyn, men seriösa uppfödare håller dessa arter/varianter åtskilda. D. azureus ansågs länge som en egen art men numera räknas den som en underart till D.tinctorius.
Sammanställningen är gjord av Thomas ”Tummen” Wallén utifrån olika hemsidor på internet och från olika böcker.
Thomas
Jag är inte dum, jag har bara otur när jag tänker....
Bättre att fråga och verka dum än att inte fråga och förbli okunnig.