Svenska Dendrobatidsällskapet - pilgift.se

Simons analys är på pricken.

När man sett en hanne (av auratus i de flesta av mina observationer)
med ett yngel på ryggen,
sakta och baklänges sänka sig ner i en vattensamling där det finns yngel förut,
och ynglet på hans rygg vägrar att hoppa av,
varefter hannen kliver iväg
tilll en annan vattensamling
och upprepar proceduren
tills, plötsligt
ynglet accepterar vattensamlingens kvalitet
och lämnar pappan.

DÅ

blir man övertygad om
att det finns mer att lära
om pilgiftsgrodornas liv.

....ja med din erfarenhet så är det svårt att opponera sig mot det där.....

"Småttingarna" har alltså en viss självbevarelsedrift redan som yngel.....

Jo, både kannibalistiskt beteende och utvecklings-hämmande hormonutsöndring är sätt för grodyngel att konkurrera med andra yngel i dess närhet och därmed höja sin egen övelevnad och fitness. Att på något sätt signalera sin närvaro i en vattensamling, som därmed hindrar rivaler att hamna i dess närhet, kan ju ses som en självbevarelsedrift om detta leder till minskad konkurrens om mat samt minskad risk att bli prederad av ett invaderande yngel.
Jag ska försöka hitta och posta artikeln i fråga...
// Andreas