Svenska Dendrobatidsällskapet - pilgift.se

Nja, jag tänkte försöka sammanställa en artbeskrivning och ville ju naturligtvis få denna så bra som möjligt, har läst en del och ville komplettera bara, naturligtvis förstår jag att R.reticulata ÄR svår, men ville också få reda på om det var något speciellt man kunde göra för att den skulle bli LITE lättare att hålla. Att jag är novis och aldrig har haft arten ifråga hör väl inte hit egentligen? Man måste ju fråga för att få veta eller hur? God jul!

Vanligtvis är det så med "svårskötta" arter (inte bara i grodhobbyn) att man bara ännu inte kommit på något specifikt behov arten i fråga har i angående tex föda eller miljö. När någon väl klurat ut detta specifika behov så blir arten "lätt" att hålla. Därför kan det vara svårt att specificera vad som gör en viss art svårare än en annan.

Pny skrev:Vanligtvis är det så med "svårskötta" arter (inte bara i grodhobbyn) att man bara ännu inte kommit på något specifikt behov arten i fråga har i angående tex föda eller miljö. När någon väl klurat ut detta specifika behov så blir arten "lätt" att hålla. Därför kan det vara svårt att specificera vad som gör en viss art svårare än en annan.

Naturligtvis förstår jag att det är så, men jag hoppades att någon som haft dem kunde ge lite tips ändå för att få ett hum om hur de bör hållas, sedan kan man kanske framöver komma på det där "något" som saknas.

Arten finns i Holland och i Danmark, och säkerligen på fler ställen också och odlas så vitt jag förstått regelbundet, alltså borde det finnas någon som kommit på något avgörande som underlättar skötsel och uppfödning så stammarna inte dör ut....och när de finns så pass nära oss så är det säkert bara en tidsfråga innan nya individer kommer hit till Sverige också...

tummen skrev:

Pny skrev:Vanligtvis är det så med "svårskötta" arter (inte bara i grodhobbyn) att man bara ännu inte kommit på något specifikt behov arten i fråga har i angående tex föda eller miljö. När någon väl klurat ut detta specifika behov så blir arten "lätt" att hålla. Därför kan det vara svårt att specificera vad som gör en viss art svårare än en annan.

Naturligtvis förstår jag att det är så, men jag hoppades att någon som haft dem kunde ge lite tips ändå för att få ett hum om hur de bör hållas, sedan kan man kanske framöver komma på det där "något" som saknas.

Arten finns i Holland och i Danmark, och säkerligen på fler ställen också och odlas så vitt jag förstått regelbundet, alltså borde det finnas någon som kommit på något avgörande som underlättar skötsel och uppfödning så stammarna inte dör ut....och när de finns så pass nära oss så är det säkert bara en tidsfråga innan nya individer kommer hit till Sverige också...

Visst den finns i Holland o Danmark, men det handlar om importerade djur från Peru och de lär säkert odlas men .... Jag tror inte de har löst de problem som funnits tidigare med denna art. Om så vore fallet skulle de spridas vitt och brett inom hobbyn eftersom den är så attraktiv. Jag har varit hemma hos mycket duktiga odlare i Tyskland som haft denna groda och även handlat odlade djur av dem. Men har dom eller jag kvar arten efter några år? Nej tyvärr. R. ret lär komma in i hobbyn regelbundet återigen eftersom den är en av de allra vackraste arterna, och det är väl bara att hoppas att det kan etableras en livskraftig stam i hobbyn.

Tråkigt att det är så, men nu vet jag ändå lite mer än förut, tack för info! God jul, nu är det mindre än 30 minuter kvar!

Hej alla som är så intresserade av R. reticulata!

Jag tänkte bara berätta om en mycket intressant artikel om arten i en tysk pilgiftstidning. Tidningen heter Faszination Pfeilgiftfrösche och artikeln finns i senaste numret, d.v.s. nummer 7. Om någon kan lite (eller lite mer) tyska är tidningen bara att rekommendera. Mycket intressanta artiklar och bilder som kanske t.o.m. skulle kunna övertyga tummens hustru om att grodor är ett absolut måste.

Men tillbaka till reticulata. Artikeln är skiven av Frank Burghard, en (tydligen framgångsrik) uppfödare av arten. Både i texten och mellan raderna blir det tydligt att den är raka motsatsen till en nybörjargroda. Jag vill inte översätta hela texten men kan ju nämna vissa punkter som både är tipps och pekar på svårigheterna.

• Små bananflugor funkar inte som huvudfoder (är för stora, gissar jag), istället får man satsa på en del olika arter av hoppstjärtar, unga bladlöss (alltså de som fortfarande är mycket små) samt de allra minsta insekterna som kan fångas ute på sommaren. Mest gillar de sådant som nästan är för litet för att vi ska kunna se det med blott öga.
• Vitaminer och mineralier är viktiga men i och med att bananflugor inte fungerar bra bör man istället mata sina hoppstjärtar på ett variationsrikt sätt.
• Unga R. reticulata blir å ena sidan väldigt fort stressade av för mycket foder och slutar då t.ex. äta. Å andra sidan behöver de ha god tillgång till unga hoppstjärtar. Han löser problemet genom att ha dem i 30x30 burkar med mycket eklöv och en del fuktig spagnummossa. Hoppstjärtarna fördelar sig i löven och mossan och förökar sig, så att det alltid finns tillräckligt många små, samtidigt som de inte blir en stressfaktor för grodorna.
• Även avelsparen har han i 30x30x30 cm små terrarier, vilket enligt honom ger bättre resultat än större burkar eftersom grodorna får bättre tillgång till mat.
• Då och då behöver avelsparen en torrtid på 4-5 mån eftersom de inte mår bra av att lägga ägg året runt. Alternativet är att man separerar djuren några månader.
• Att ha könsmogna grodor i en grupp fungerar inte. (Hans erfarenhet är att hannarna dödar varandra och honorna äter upp varandras ägg.)

Han betonar förstås att allt det här bara handlar om hans personliga erfarenheter och att andra kan vara framgångsrika på andra sätt.

/Frank

TACK! Äntligen lite nya upplysningar, har vi någon tysk/svenskspråkig med här på forumet som kan översätta hela artikeln också kanske?

Lite ögongodis istället för att hålla dem själv?

http://www.gifkikker.nl/Fotos/Soortenfo ... fault.aspx

Simon här på forumet har dem och odlar dem...... Därför lyfter jag tråden igen.

Edit:
Han påpekar dessutom i ett pm till mig att det är fler som har dem här i Sverige, hans var visst köpta nyligen från Holland om jag minns rätt.

BengtO skrev:Vad gäller R.ret så är det få arter där det funnits ett bredare avelsmaterial av. Dessutom är dendrobatider extremt okänsliga för inavel. Jag inavlar hellre än att blanda olika lokaliteter då jag anser att det är mycket viktigt att hålla isär alla de varianter som finns av dessa grodor.
R.ret är en känslig art som väldigt många odlat men ytterst få kan hålla mer än några år. Varför? ja om jag visste det så hade jag sådana grodor fortfarande.

Vad jag menade var naturligtvis att man skulle byta grodor med någon som har obesläktade(eller grodor besläktade på långt håll) av samma variant.