Svenska Dendrobatidsällskapet - pilgift.se

Jo, det är klart att det är omöjligt att svara exakt och grodans aktivitet kan förstås spela in ganska mycket - det tänkte jag inte på.
Men om jag formulerar mig så här då - hur många flugor äter (bortse från de som rymmer) en groda under ett dygn (antalet gånger man matar borde inte spela så stor roll)? Det är fortfarande omöjligt att svara på, men man kanske kan få en fingervisning - 5 flugor eller 50?

Det jag egentligen vill komma fram till är väl helt enkelt; kan de äta för mycket för deras eget bästa i den trygga miljön våra terrarium faktiskt är, eller ignorerar de maten när de känner sig mätta?

Ed på dendroboard tycker att många matar för mycket. Jag försöker mata så mycket att det är lika stora hela tiden. Inte ser för tunna ut, så de inte blir feta. Jag upplever att leucemeas kan äta hur mycket som helst. Med mina imitator inte alls är lika glada i maten. Jag matar var tredje dag och mina ranotomeya får cirka en kvadrat centimeter flugor per groda.

Inget snack om saken, de flesta grodor inom hobby får för mycket mat. Men man vill ju inte riskera att dom svälter ihjäl.

Time flies like an arrow, fruit flies like a banana.

Grodorna kan absolut bli för feta.
Men det är mer saker än mängden mat som påverkar det också, t.ex om de leker, försvarar revir, växer, temperatur osv. Så det blir svårt att tala om en viss mängd mat. Lägger en hona ägg går det åt mycket mer energi än om hon inte gjorde det.
Jag gör ungefär som Patrik. Jag försöker mata så mycket att de är åt det runda hållet utan att de blir feta.

Jag brukar också hålla koll på hur mycket överskott det verkar bli. Numera när jag inte längre har skjutdörrar på farligt många terrarier har antalet smitare minskat merkant. tom exoterrorna verkar jag ha lyckats modda täta, vilket gör det mycket lättare.

Ser man att det sitter en massa flugor och gnider bakben följande dag vet man att man kanske kan minska på mängden man laddar i, men jag låter gärna grodorna jaga på inne i burken i ett par dagar. De tycker det är kul. Azureusarna var en tid lite väl Pavloverad då de tyckte att vad fan skall man ranta runt för när det alltid dyker upp mat i det här hörnet och kom glatt hoppande emot när man öppnade dörren. Men sedan började jag mata på lite olika ställen och med längre tidsintervall och hoppla, då blev hela terrariet intressant igen.

Ju fler grodor man har i burken, desto svårare kan det vara att hålla dem från att bli feta, I naturen kan de ju vandra i väg om matkonkurrensen verkar vara för stor på ett visst ställe, men inne i en burk går det ju inte. Då kommer stress in i bild... och blir de för magra kan det vara svårt att rädda dem utan att plocka bort dem, och plockar man bort dem kan de ha svårare att komma tillbaka in i gänget efter att ha blivit gödda(det här är alltså egna observationer). Jag brukar nog ändå sträva till att de inte blir plufsiga, bla så blev mina epipedobates något feta när de kom in i en burk med fungerande hoppstjärtbestånd i. Nu får de mat lite sparsamt.

Men det är inte så lätt... grodorna är ju individer också. En del käkar med glädje mask, men andra vill absolut inte ha. De fullvuxna A. basslerina tittade inte åt hoppstjärtar när jag först fick dem, men när det blev yngel och ungdjuren sakteliga växte upp och började jaga hoppisar så gick det upp för föräldrarna att, jasså jaha det där kan man OCKSÅ äta. varpå hoppisbeståndet fick sig en rejäl åthutning i den burken med.

Summa summarum. Man får lov att kolla läget.

Men kan dom äta så att magsäcken spricker på dom?

Enligt vad jag läst inte ! Och nu är oron borta då lille plutten hoppat fram igen! han åt så förbannat mycket o sen försvann han bara så det var därför jag undra!

Hehe, han kanske fastnade i något gömställe och var tvungen att svälta några dagar innan han kom loss