Svenska Dendrobatidsällskapet - pilgift.se

MattiasS skrev:Det var inte ägaren domaren syftade på då?

Skickat från min GT-I9100 via Tapatalk 2

Hahaha!

MattiasS skrev:Det var inte ägaren domaren syftade på då?

Skickat från min GT-I9100 via Tapatalk 2

Kanske det, men det var uppfödaren som sprang med han
Man behöver ha den hjälpen i början, tycker det är svårt och ställa dom snyggt.
Men men... Efter som det gick bättre än väntat är det bara att börja öva

Några nya bilder på Atlas & Hera.

Vackra djur

Tackar, och livfulla

Kan tro det haha

Atlas.

Hahaha! Ja, vet finn bara att det finns riktigt fina VÄLVÄXTA tincs på ett bord på andra sidan mässa, kan han gå huur långt som helst!

Apropå hund... och pilgift
Har precis blivit med hund, en mycket matglad jaktlabrador.
En stor spindel slank ned häromdagen, följt av glada tillrop från en matte med mild spindelfobi.

Nu är det så att den lilla damsugaren är hänvisad till köket på nedervåningen. Har tänkt (men har inte bestämt ännu) att hunden så småningom även ska få vara på övervåningen, där alla terrarier står.
Min fundering är om olyckan skulle vara framme och en förrymd svenskuppfödd pilgiftsgroda skulle slinka ned i en hundmage, Är det godnatt då? Eller mår man bara lite kymigt som när man tuggat på en svensk padda?
Det bästa för alla (grodor, hundar och människor) är förstås att grodorna håller sig i sina terrarier, men grodor tycks ibland hitta vägar ut, trotts att det bör vara rymningssäkert.

Hur resonerar ni andra hundägare (även kattägare också kan jag tänka) kring detta?

/Viktoria

Ge hunden en svensk padda att tugga lite på i vår, så kommer den aldrig mer se åt en groda. Garanterat. Har provat.