Svenska Dendrobatidsällskapet - pilgift.se

tegnér skrev:Kul med ett sånt intresse! vi kanske ska boka in både pumilio-föreläsning och en genetikföreläsare!

tegnér skrev:Hittade en jättebra artikel på svenska. Grundläggande populationsgenetik.
https://www.naturvardsverket.se/Documen ... 5712-X.pdf

FrankD skrev:Jag vill gärna förstå det här. Modellen leopoldi hänvisade till verkar i första ögonblick vara övertygande men om man börjar tänka efter och använda sig av lite statistik blir man snabbt förvirrad.

Låt oss betrakta en recessiv gen x. Jag använder mig enbart av modellen, tar inte hänsyn till andra effekter, och antar för enkelhetens skull att individer som får x av båda sina föräldrar inte är livskraftiga alls eller åtminstone inte får avkommor. Om jag inte har räknat fel innebär modellen i så fall att alla individer i slutändan kommer att bära på x om man väntar tillräckligt många generationer, förutsatt att x överhuvud taget fanns i populationen från början. (Gränsvärdet av andelen som bär x är 1.) Det gäller oavsett inavel, dvs i naturen borde nog i nuläget alla djur och människor bära på samtliga recessiva gener som finns. I terrarierna innebär det att ju mindre startpopulationen är desto färre recessiva gener kommer att breda ut sig, dock här som där i slutändan till 100 %. Selektion hjälper varken i naturen eller i terrariet eftersom vi redan antog det mest selektiva scenariot, dvs att individer där x överhuvud taget tar sig uttryck genast försvinner. Om ett djur bara är bärare på x utan att x tar sig uttryck är ju selektion maktlös. Det enda som kan motverka effekten är alltså mutation men den får sin kraft enbart via selektion och eftersom vi redan hade uteslutit selektion som en relevant faktor är mutation inte relevant heller. Nu får man nog dra slutsatsen att något är fel, för tydligen är det inte så att alla djur i naturen bär på alla recessiva gener.

I varje fall undrar jag var någonstans det blir en skillnad mellan stora och små populationer. Har jag si och så många procent x i utgångs"materialet" får jag (nära) 100 % x efter ett visst antal generationer. Om populationen är liten kan en gen visserligen relativt sett finnas oftare i den i början än vad som är fallet i naturen, men det gör bara att effekten syns fortare. Dessutom ökar det samtidigt chansen att x inte finns i populationen alls från början. Om man alltså ändå i slutändan kommer att ha alla recessiva gener från startpopulationen i alla individer vore det nog att föredra att börja med så få som möjligt.

Återigen – jag vill gärna förstå. Självklart är en mer variabel population att föredra i naturen eftersom den på ett bättre sätt kan anpassa sig men den effekten är oväsentlig i terrariet. Om det inte finns väsentliga effekter jag inte har tagit hänsyn till ovan kan modellen iaf inte förklara varför inavel ska vara ett problem – så länge man gör som Bengt säger och inte avlar på "dåliga" djur.

PatrikNo skrev:Om man börjar med ett par. Kan det efter många generationer sluta att vara inavel? Tänker på ödlorna på galapagosöarna och även alla hundraser.