Svenska Dendrobatidsällskapet - pilgift.se

Tja!

Läste i en artikel om ett beteende, i detta fall hos leucomelasyngel, som tog sig i uttryck när t.ex en yngelbärande hane närmar sig eller klättrar på en bromelia som bebos av ett yngel.
I artikeln stod att ynglet då hakar fast sig i bladen eller annan fast del och vibrerar med svansen, detta som signal att den finns i bromelian och att hanen bör lämna av det burna ynglet i ett annat bladveck eller en annan bromelia.

Nån som vet om detta stämmer eller rent av sett det?
Det var en del annat i artikeln som inte stämde nämligen.

// Andreas

Det var första gången jag hörde något sådant, låter som 'lur' tycker jag.....tvärt om borde de äldre ynglen välkomna nya, mindre syskon eftersom det då blir en viss variation i kosten.....

Jag har inte sett detta hos leucomelas, men det är rätt typiskt för de ägg-matade ynglen att de, när en stor groda kommer i närheten, vibrerar på något sätt. Det syns på vattenytan, och ynglet dyker inte ner i gojan på botten av vattenbehållaren, utan simmar tvärtom upp för att möta "föräldern". Det tycks inte spela någon roll om den vuxna grodan har yngel på ryggen. Det är väl meningen att den, om det är mamman, ska lägga foderägg. Det kan förstås hända att, när det är pappan, han väljer en annan bromelia om han är ute för att lägga av ett yngel, men det är svårt att veta. Jag har tolkat vibrerandet som mat-tiggeri, men detta är bara en tolkning.
Auratus (nära släkt med leucomelas) har ju yngel som kan hålla revir . Om dom går i en större bassäng ser man ofta ynglen simma ryckvis i zig-zag när dom vill markera att ett annat yngel kommit för nära.
Överhuvud taget är det nog mycket i yngelbeteende som inte är utforskat.

...men det är ju en himla skillnad på ägg-matande arter och leucomelas....

tummen skrev:...men det är ju en himla skillnad på ägg-matande arter och leucomelas....

Hur så? Om ett leuc-yngel genom att vibrera, kan locka en annangroda (av vilket slag som helst) att mata sig, skulle inte det kunna vara en fördel?
Leucomelas och auratus är båda kannibaliska grodor.

LarsÖ skrev:

tummen skrev:...men det är ju en himla skillnad på ägg-matande arter och leucomelas....

Hur så? Om ett leuc-yngel genom att vibrera, kan locka en annangroda (av vilket slag som helst) att mata sig, skulle inte det kunna vara en fördel?
Leucomelas och auratus är båda kannibaliska grodor.

Ja det är klart.....detta kan ju dessutom vara vanligare än man tror.....

LarsÖ skrev:

tummen skrev:...men det är ju en himla skillnad på ägg-matande arter och leucomelas....

Hur så? Om ett leuc-yngel genom att vibrera, kan locka en annangroda (av vilket slag som helst) att mata sig, skulle inte det kunna vara en fördel?
Leucomelas och auratus är båda kannibaliska grodor.

Tom så kannibalistiska att vuxna leucomelas kan lära sig att äta nymetamofoserade O.pumilio (observationer från Göteborgs botaniska trädgård).

BengtO skrev: Tom så kannibalistiska att vuxna leucomelas kan lära sig att äta nymetamofoserade O.pumilio (observationer från Göteborgs botaniska trädgård).

Aj aj aj, att inte blanda arter verkar vara ett mycket bra råd......

BengtO skrev: Tom så kannibalistiska att vuxna leucomelas kan lära sig att äta nymetamofoserade O.pumilio (observationer från Göteborgs botaniska trädgård).

Finns det någon dokumentation kring detta intressanta?
/Lars

Det skulle inte förvåna mig om även yngel av leucomelas och andra som inte är foderäggspecialister också har signaler till sina föräldrar.
T.ex: Antagligen är det stor chans att hanen som tittar ner i vattnet är fadern till ynglet däri (yngel 1). Visst kan man se det som att ynglet får större överlevnadschans om den får extramat i form av ett syskon (yngel 2), men om den kan signalera att vattnet är upptaget så att fadern lämnar syskonet i ett obebott vatten ökas yngel 1 fitness (dvs dess evolutionära framgång) genom att syskonet, som till stor del bär på samma gener som yngel 1, också överlever och kan föra dessa gener vidare. Detta resonemang fungerar ju bara om hanen håller revir, dvs att det är stor sannolikhet att det är fadern till yngel 1 som tittar ner i vattnet. Och revir är ju just vad de flesta pilgiftgrodor håller.
Att öka sin fitness genom att hjälpa släktingar hittar man lite här och var i naturen. Extremerna är t.x bin och myror som helt avstår från att föröka sig själva och istället hjälper modern (drottningen) att föröka sig.

Som Lars sa är ju yngelbeteende dåligt studerat. Det finns nog mycket intressant kvar att hitta.