Svenska Dendrobatidsällskapet - pilgift.se

R.reticulata är en väldigt snygg groda, men tyvärr/tydligen också en av de känsligaste, ingen groda för nybörjare alltså.
Här i denna tråden skall jag och andra diskutera vad man kan göra för att kunna för att ändå kunna klara den OM man ändå känner att man skulle vilja försöka med dem.

Efter att ha läst svaren i min Pumiliotråd om reticulata så blir jag inte mycket klokare. Det är en svår groda som är lättodlad och långlivad men stammen dör ut. Detta är lite svårt att få ihop. Är det så att ynglen/ungarna är svåra att få upp i vuxen storlek? Är det så att de lätt drabbas av sjukdomar? Är det så att de är svåra på maten? Det skulle nog vara intressant att få veta era erfarenheter om varför den är så svår. Precis samma som jag funderade kring Pumilio alltså.

Ja jag blir inte heller klok på det, och därför skulle det vara kul med lite klargörande kommentarer. Vad jag förstod i alla fall så är det så att över tid så dör stammen ut, alltså behöver man kanske byta avelsmaterial med någon eller helst några för att få en livsduglig stam. För lättodlad var den ju....

Jag tänker också att det måste vara något man missat, typ att just denna art behöver t.ex. större terrarier i förhållande till sin storlek, speciellt foder eller något liknande.....

Om man frågar de gamla rävarna eller som jag, läser gamla nummer av Pilgiftaren, märker man snart att en del stammar är mystiska i sitt sätt att tyna bort eller producera tändsticksben. Varför? Ja, man har diskuterat allt från aminosyror och andra för artern nödvändiga men biotopstillhörande endemiska substanser, svåra att skilja ut specifikt. Kanske ngn som känns vid räv-epitetet vill göra sin röst hörd?

Mvh.

Hulteke skrev:Om man frågar de gamla rävarna eller som jag, läser gamla nummer av Pilgiftaren, märker man snart att en del stammar är mystiska i sitt sätt att tyna bort eller producera tändsticksben.

Var har du fått tag i dom tidningarna? Finns det gamla nummer att köpa någonstans?

Vad gäller R.ret så är det få arter där det funnits ett bredare avelsmaterial av. Dessutom är dendrobatider extremt okänsliga för inavel. Jag inavlar hellre än att blanda olika lokaliteter då jag anser att det är mycket viktigt att hålla isär alla de varianter som finns av dessa grodor.
R.ret är en känslig art som väldigt många odlat men ytterst få kan hålla mer än några år. Varför? ja om jag visste det så hade jag sådana grodor fortfarande.

Pny skrev:

Hulteke skrev:Om man frågar de gamla rävarna eller som jag, läser gamla nummer av Pilgiftaren, märker man snart att en del stammar är mystiska i sitt sätt att tyna bort eller producera tändsticksben.

Var har du fått tag i dom tidningarna? Finns det gamla nummer att köpa någonstans?

Gick med i SDS som sedan blev NDS ngn gång på 90-talet och köpte då allt de hade i lager. Glad för det idag.

BengtO skrev:Vad gäller R.ret så är det få arter där det funnits ett bredare avelsmaterial av. Dessutom är dendrobatider extremt okänsliga för inavel. Jag inavlar hellre än att blanda olika lokaliteter då jag anser att det är mycket viktigt att hålla isär alla de varianter som finns av dessa grodor.
R.ret är en känslig art som väldigt många odlat men ytterst få kan hålla mer än några år. Varför? ja om jag visste det så hade jag sådana grodor fortfarande.

I många fall skall det kunna bero på att föräldradjuren matats med för "dålig mat", de verkar helt enkelt behöva större variation för att producera livsdugliga ungar. (det som du var inne på innan också alltså) Det låter ju som att det gäller även för R.reticulata med......där har vi en tänkbar orsak i alla fall.

När det gäller det där med inalvelsbiten så är det i så fall samma sak som för akvariefiskar, de utvecklar inte genetiska sjukdomar bara för att man inavlar dem......

Du som har haft dem kan väl skriva lite här om hur du höll dem då? Du höll ju liv i dem i några år så lite erfarenheter bör du ju ha att dela med dig av...

Jag blir inte heller klok på hur de egentligen lever, en del källor säger att de uppehåller sig från 0-2 meter över marken, en del säger att de lever uppe i träden (då tolkar jag det som att de lever högt över 2-metersgränsen), likaså säger en del att de lägger larverna i gropar på marken, andra säger att de lägger ynglen i bromelior, vad gäller egentligen? En del källor säger dessutom att de borde vara "dåliga klättrare" eftersom de har kortare fingrar än andra trädlevande artrer, men OM de lever högt upp så borde detta ju inte vara avgörande för klätterförmågan?

"dålig mat" gäller för alla dendrobatider, inte specifikt för R.ret.
Jag har ju haft kontakt och träffat odlare lite runt om på klotet så det jag skriver är ju inte bara egna upplevelser.
Tummen, jag vill inte vara oförskämd men det känns lite märkligt att argumentera med dig om vad som skulle kunna vara problemet/lösningen med att hålla R.ret i terrarier. Som om jag skulle ge mig in i diskusforumet och argumentera om hur man ska hålla diskus (som jag aldrig hållit på med). Dessutom finns vad jag vet inte grodan i hobbyn i Sv så det känns ju heller inte så aktuellt att "prova" några nya ideer.
Artiklar har jag skrivit i Akvariet när den tidskriften fanns och i SDS medlemtidning. Tyvärr insomnade den föreningen i somras pg.a bristande intresse. Det finns en hel del tidningar kvar, vet inte vad som ska göras med dessa. Som medlem hade man möjlighet att köpa äldre nr.
Men skulle det finnas intresse att starta upp SDS igen så blir ju dessa tillgängliga. Själv saknar jag framförallt SDS grodträffar där man kunde träffa likasinnade och köpa/byta/sälja/prata om allt inom hobbyn.